Jag tvivlar inte

Min senaste teckning. Inte supernöjd men den  har en tanke bakom. Tanken är konstnärens hemlighet. Min alltså. Ni får skapa er egen historia, låt mig höra?

Imorse vaknade jag av något av det vackrast jag vet. Fågelsång. Precis utanför mitt fönster, i körsbärsträdet. Kan man vakna med bättre förutsättningar? Kanske en koppling från gårdagens händelse…

Gårdagen var verkligen helt otrolig! Jag har träffat en del mediala människor i mitt liv. Men gårdagen slog allt! Tidigare har jag varit skeptisk, det har funnits kryphål, medium har spått mig och inte hittat så många rätt, pengarna har då varit slängda i sjön. Men inte igår. Mediumet Anne Johansson berättade saker som om hon varit med när vissa saker hände, hur saker och ting var och allt stämde som hon sa. I alla fall när det kom till mig, men det verkade stämma oerhört bra på de andra med. Jag är inte så skeptisk längre, jo till vissa som påstår sig vara mediala men kanske inte vet bättre, folk som sällan har rätt, de är jag skeptisk mot. Men den här kvinnan visste vad hon höll på med. Hon kunde detta.

Jag tänker inte ta några exempel här, men hon talade med min farmor som står vid min sida. Och när hon konsulterat mig klart var det inte ett enda frågetecken om vem det var hon fick kontakt med. Det var min farmor. Hon beskrev små detaljer som bara jag och farmor kan minnas, saker som ingen annan lagt märke till. Nä vad ska jag säga…?

Eventuella protester kommer bemötas med; Du var inte med. Du var inte där. Du kan omöjligt veta det om min farmor och mig som jag fick höra igår. Nu vet jag. Vet du?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Related posts:

  1. Creative monday
  2. Nej, jag är inte missunsam.
  3. Annonsen var felfri men inte bilen…

4 Comment(s)

  1. Erika | Feb 6, 2010 | Reply

    Vilken fin teckning!

    Jag och sambon ska på storseans med Terry Evans den 17 Mars. Jag tycker att han är bäst och det ska bli spännande att gå. Jag har varit på en storseans med honom förut också =)

  2. Kim | Feb 19, 2010 | Reply

    Bilden, livets träd och en längtande kvinna.. Det är vad jag tänker på när jag ser ovanstående bild! Den väcker en hel del känslor hos mig, särskilt med tanke på handen på magen och hur kroppen framhävs!

    Seansen lät otroligt spännande! Men om man inte har någon ”så nära” som gått bort, kan man gå på en sådan seans ändå? Hur gör man för att ordna en sådan träff? Hur många måste man vara?

    Kram Kim

Post a Comment